Goddag yxskaft, fru Lundström!

Jenny Lundström, förbundsdirektör och jurist på Sveriges läromedelsförfattares förbund, blev i P3 Nyheters tillfrågad om följden av att fattiga studenter tar sin situation i egna händer och scannar in kurslitteratur. Hon säger att "skadan är enorm". Shit. Det låter illa. Man tänker på en haitisk jodbävning, en japansk tsunami eller ett kärnkraftverk i Fukushima som håller på att haverera. Nåt i denna stilen:

Reporterns självklara följdfråga: "Hur stor är skadan?" Hur många döda? Nukleärt utsläpp? Hemlösa familjer?


Nej, enligt Lundstöm är det omöjligt att säga eftersom de inte vet hur många som har använt siten.

Men hur vet ni då att era författarna lider någon skada?

– Det är en ekvation man får göra.

Men goddag yxskaft: Skadan är enorm men ni vet inte hur stor skadan är. Okej, ni är inte bara ologiska och rationella, ni är också lata. Det är ju bara att klicka på böckerna för att se hur många gånger de blivit nerladdade:

Hobsbawn, Eric – Om historia (1999) - 74 gånger

Berggren & Greiff – En svensk historia från vikingatid till nutid (2009) - 103 gånger

Andersson Nils et. al. – Sociala konflikter och kulturella processer (2004) - 56 gånger

Thurén, Torsten – Källkritik (2005) - 60 gånger

Kjeldstadli, Knut – Det förflutna är inte vad det en gång var (1998) - 50 gånger

osv...

En enorm skada, eller hur? Verkar mer som: